Sandra Orsimo

Höll på att plocka undan lite i mitt rum och i allrummet när jag hittade ett gammalt album. Inte vilket album somhelst utan "Mitt första album" Jag visste ju att det fanns, men det var nog flera år sedan jag tittade i det.
Ni kan nog gissa vad som finns i det. Bara massa saker "första saker" Mamma och Pappa har varit flitiga med att domumentera mina framsteg när jag var liten, kan ni tänka er, det är lite mer än 18 år sedan de fyllde i den.
Det var nästan så att jag fick en liten tår i ögat när jag sakta bläddrade genom det. Fick blandade känslor, bland annat stolthet, lycka och tacksamhet. Stolthet för att jag klarat mig så bra, och för att jag redan klarat av 18 år av mitt liv. Tacksamheten känner jag gentemot mina föräldrar. Kommer ibland på mig själv med hur lite verkar jag uppskatta dem. Men det gör jag verkligen, jag uppskattar dem så högt, men är dålig på att visa det alltid.
De är de två som delvis fått mig till den jag är. I 18 år har de omsorgsfullt tagit hand om mig, både vid medgångar och motgångar. Alltid har de funnits vid min sida och jag skulle för allt i världen inte vilja byta dem mot något.
Oj vad känsligt det blev nu, det är galet vad ett litet album kan väcka för känslor och minnen. Tänkte jag skulle dela med mig lite av mina första framsteg i livet. Kan verka ointressant för er, men jag tycker det är fantastiskt.