Jag vill bara skrika ut alla de fulaste svordomarna jag kan!
Alla tjejerna i laget är inne i KBA och festar loss på Rumpan Bar, jag sitter här hemma.
Ensam, Arg, Ledsen, Besviken, Förbannad
Dagen började fint, sov ostört fram till 11, då jag väcktes av ett sms från en av mina favoriter. Kan dagen börja bättre? Åt frukost ensam i köket och funderade på hur kallt det var utomhus. Fick svar på frågan utan att fråga. Mamma medddelade mig glatt att Pappa haft -40 i fjällen och att det hade varit -11 när hon körde Isabelle och Mononen till pendeln tidigare på morgonen. Tog god tid på mig, bläddrade lite förstrött i några tidningar som låg på bordet och njöt verkligen av tanken och vetskapen om att det är lov.
Pratade med Malin som ringde vid 12 tiden och vi bestämde att jag skulle komma dit. För att prata lite om vårt projektarbete och för att göra iordning oss inför eftermiddagens och kvällens kommande aktiviteter. Var inte hos Malin förrän vid 2 tiden, eftersom jag och mamma stannade till på systemet på vägen, och sen så skulle jag köra till Kullavik. Tja, därav den lilla förseningen, som egentligen inte var en försening eftersom vi inte bestämt någon tid. Hann inte vara där så länge, Dammatchen började ju redan halv 4. Men göra oss fina hann vi i alla fall, och prata lite skvaller hann vi såklart också. En förlust till i bagaget för Damerna, vilket var tråkigt. Kan ju inte säga att jag var särskilt engagerad i att titta på matchen, tankarna var någon annanstans.
Mellan Dammatchen och Herrmatchen smög jag, Malin och Sara in på Handikappstoaletten vid simhallscafeet. Tillbringade ungefär en halvtimme där inne. Sara skulle sminka sig och vi andra var sällskap. Första cidern öppnades vid 5 tiden och förfesten var igång. Kände mig glad och verkligen på hugget för en trevlig kväll med tjejerna. Det gjorde jag inte dagen innan och hade då i princip bestämt mig för att köra nyktert. I vilket fall somhelst tittade vi på halva herrmatchen, sedan begav sig hela gänget hem till Ia för mer förfestande. Det var väldigt trevligt, älgleken gjorde succee! Vid 8 tiden, alla glada i hatten kom skutsen bestående av 2 taxibilar. Tränarn som var nykter tog ett gäng i sin bil.
Kvart över 8 har Aranäs Damlag A+B entrat Rumpan Bar och partyt kan börja på riktigt. Det beställdes cider och öl, men jag, jag tog vatten. Kände att mina 4 cider på förfesten hade slagit sig till ro i min kropp ganska bra. Men är det inte så festmetoden lyder, varannan vatten? Underbart god matc fick vi också, kan sätta min högra fot på att alla blev mätta och belåtna. Festligheterna fortsatte, vårt uppdukade långbord var flitiga på menyerna. Vid 10 tiden var det dags för shottar. Hela laget shottade tillsammans, över på mindre än 3 sekunder, lämnade ett påbörjat hål i plånboken. Galet att ta 52 spänn för en liten plutt shot. Men skare vara, så ska det vara ordentligt! Vi hade alla väldigt trevligt, vilket förmodligen märktes på vår brötiga stämning. Vi skrattade, sjöng och tjoade. Härligt! Ännu en cider senare var det dags för mig att go och glad beställa min älskade White Russian (WR) som jag längtat efter så länge. Så förbannat synd att jag bara kunde njuta av 1/4 av den. För där, efter dendär fjärdedelen, då förändrades allt.
Jag skulle göra säkert mitt 5e toalett besök och bad Malin hålla kollen på min mobil. När jag kom tillbaka satt hon duktigt och vaktade. Jag tog tag i den och skulle kika hur mycket klockan var. Sedan la jag tillbaka den bredvid Malins framför oss. Vi pratar en stund med två killar som satt sig mitt emot oss. Ser att Malin tagit sin telefon i handen och bestämmer mig för att göra detsamma, problemet var att där fanns ingen telefon att ta, och lägga i min hand. Paniken börjar krypa upp i bröstet och det är bara att konstatera, mobilen är borta. Börjar leta febrilt och fråga de som sitter runtomkring, nada! Inte är den på golvet, inte i väskan, inte på toaletten och den var dessutom avstäng när vi försökte ringa till den.
Great, jag har blivit bestulen på min mobiltelefon. Helvete! Där rök min trevliga kväll, som börjat så himmelskt.
Vakten jag pratade med sa att det i princip var omöjligt att kunna hitta den ikväll, men att jag gärna fick komma tillbaka imorgon och fråga om de har hittat den. Men jag vet ju, den är stulen. Varför skulle den annars vara avstäng? I vanliga fall hade jag varit ganska go i kroppen av det jag druckit, men blev med ens "spiknykter" i huvudet. Min kväll blev förstörd för att någon jävla kleptoman som inte kan skilja på mitt och ditt kände någon slags tillfredställelse i att ta något som inte tillhör en själv. Jävligt kul, kul för dig. Hoppas det var värt kicken, kicken av adrenalin man får när man gör något som känns spännande.
Visst, kleptomani kan säkert klassas som en slags sjukdom, men jag kan inte känna någon somhelst medlidande för den sjuke jävlen just nu. Jag är bara så förbannat arg. Så förbannat ledsen och så förbannat besviken. Kanske var det klumpigt av mig att låta den ligga framma, och för några sekunder lämna den med blicken, men va fan! Vill man tro att sånt händer. Det händer aldrig mig tänker man.
Så ska jag aldrig tänka mer. Klart som fan det kan hända mig, likväl som det kan hända någon annan.
Det gäller allt. Som, använd säkerhetsbälte när du kör/åker bil, du tänker säkert, det händer inte mig, men rätt som det är har det hänt. Du ligger i diket och antingen är du död, skadad eller förbannat tursam.
Oansvarigt av mig, oansvarigt av den som tog min mobil. Men även det förjävliga för något med sig.
Mitt i denna frustration, så har jag faktiskt tänkt ta lärdom av detta. Nästa gång, har jag den på mig, eller någon annanstans där jag vet att den är "safe! Man vill gärna tro gott om alla, sådan är jag. Tyvärr kan man inte det i dagens samhälle, det är förbannat synd. Kanske blir det bättre eller så blir det sämre, det är upp till oss. Visst, jag kanske överreagerar, var och varannan person blir av med något, en plånbok, en mobil eller en iPod, men det är bara så synd, att man ska behöva bli av med det.
Kvällen slutade i alla fall med att jag ringde mamma och bad henne hämta mig vid stationen klockan 12, jag tog kvart i 12 pendeln hem från KBA. Min kväll var förstörd, tappade all lust till att festa, till att ha kul, till att vara social och umgås. Nu vill jag bara kura ihop mig till en boll under mitt varma duntäcke och hopaps på att jag inte försover mig imorgon bitti. Samling halv 1, match halv 2. Måste gå upp senast 11. hade varit jävligt bra att ha min mobil nu, för att kunna ställa klockan, för att inte försova mig imorgon bitti.
Tack Tjejer + Kenta
Dagen började fint, sov ostört fram till 11, då jag väcktes av ett sms från en av mina favoriter. Kan dagen börja bättre? Åt frukost ensam i köket och funderade på hur kallt det var utomhus. Fick svar på frågan utan att fråga. Mamma medddelade mig glatt att Pappa haft -40 i fjällen och att det hade varit -11 när hon körde Isabelle och Mononen till pendeln tidigare på morgonen. Tog god tid på mig, bläddrade lite förstrött i några tidningar som låg på bordet och njöt verkligen av tanken och vetskapen om att det är lov.
Pratade med Malin som ringde vid 12 tiden och vi bestämde att jag skulle komma dit. För att prata lite om vårt projektarbete och för att göra iordning oss inför eftermiddagens och kvällens kommande aktiviteter. Var inte hos Malin förrän vid 2 tiden, eftersom jag och mamma stannade till på systemet på vägen, och sen så skulle jag köra till Kullavik. Tja, därav den lilla förseningen, som egentligen inte var en försening eftersom vi inte bestämt någon tid. Hann inte vara där så länge, Dammatchen började ju redan halv 4. Men göra oss fina hann vi i alla fall, och prata lite skvaller hann vi såklart också. En förlust till i bagaget för Damerna, vilket var tråkigt. Kan ju inte säga att jag var särskilt engagerad i att titta på matchen, tankarna var någon annanstans.
Mellan Dammatchen och Herrmatchen smög jag, Malin och Sara in på Handikappstoaletten vid simhallscafeet. Tillbringade ungefär en halvtimme där inne. Sara skulle sminka sig och vi andra var sällskap. Första cidern öppnades vid 5 tiden och förfesten var igång. Kände mig glad och verkligen på hugget för en trevlig kväll med tjejerna. Det gjorde jag inte dagen innan och hade då i princip bestämt mig för att köra nyktert. I vilket fall somhelst tittade vi på halva herrmatchen, sedan begav sig hela gänget hem till Ia för mer förfestande. Det var väldigt trevligt, älgleken gjorde succee! Vid 8 tiden, alla glada i hatten kom skutsen bestående av 2 taxibilar. Tränarn som var nykter tog ett gäng i sin bil.
Kvart över 8 har Aranäs Damlag A+B entrat Rumpan Bar och partyt kan börja på riktigt. Det beställdes cider och öl, men jag, jag tog vatten. Kände att mina 4 cider på förfesten hade slagit sig till ro i min kropp ganska bra. Men är det inte så festmetoden lyder, varannan vatten? Underbart god matc fick vi också, kan sätta min högra fot på att alla blev mätta och belåtna. Festligheterna fortsatte, vårt uppdukade långbord var flitiga på menyerna. Vid 10 tiden var det dags för shottar. Hela laget shottade tillsammans, över på mindre än 3 sekunder, lämnade ett påbörjat hål i plånboken. Galet att ta 52 spänn för en liten plutt shot. Men skare vara, så ska det vara ordentligt! Vi hade alla väldigt trevligt, vilket förmodligen märktes på vår brötiga stämning. Vi skrattade, sjöng och tjoade. Härligt! Ännu en cider senare var det dags för mig att go och glad beställa min älskade White Russian (WR) som jag längtat efter så länge. Så förbannat synd att jag bara kunde njuta av 1/4 av den. För där, efter dendär fjärdedelen, då förändrades allt.
Jag skulle göra säkert mitt 5e toalett besök och bad Malin hålla kollen på min mobil. När jag kom tillbaka satt hon duktigt och vaktade. Jag tog tag i den och skulle kika hur mycket klockan var. Sedan la jag tillbaka den bredvid Malins framför oss. Vi pratar en stund med två killar som satt sig mitt emot oss. Ser att Malin tagit sin telefon i handen och bestämmer mig för att göra detsamma, problemet var att där fanns ingen telefon att ta, och lägga i min hand. Paniken börjar krypa upp i bröstet och det är bara att konstatera, mobilen är borta. Börjar leta febrilt och fråga de som sitter runtomkring, nada! Inte är den på golvet, inte i väskan, inte på toaletten och den var dessutom avstäng när vi försökte ringa till den.
Great, jag har blivit bestulen på min mobiltelefon. Helvete! Där rök min trevliga kväll, som börjat så himmelskt.
Vakten jag pratade med sa att det i princip var omöjligt att kunna hitta den ikväll, men att jag gärna fick komma tillbaka imorgon och fråga om de har hittat den. Men jag vet ju, den är stulen. Varför skulle den annars vara avstäng? I vanliga fall hade jag varit ganska go i kroppen av det jag druckit, men blev med ens "spiknykter" i huvudet. Min kväll blev förstörd för att någon jävla kleptoman som inte kan skilja på mitt och ditt kände någon slags tillfredställelse i att ta något som inte tillhör en själv. Jävligt kul, kul för dig. Hoppas det var värt kicken, kicken av adrenalin man får när man gör något som känns spännande.
Visst, kleptomani kan säkert klassas som en slags sjukdom, men jag kan inte känna någon somhelst medlidande för den sjuke jävlen just nu. Jag är bara så förbannat arg. Så förbannat ledsen och så förbannat besviken. Kanske var det klumpigt av mig att låta den ligga framma, och för några sekunder lämna den med blicken, men va fan! Vill man tro att sånt händer. Det händer aldrig mig tänker man.
Så ska jag aldrig tänka mer. Klart som fan det kan hända mig, likväl som det kan hända någon annan.
Det gäller allt. Som, använd säkerhetsbälte när du kör/åker bil, du tänker säkert, det händer inte mig, men rätt som det är har det hänt. Du ligger i diket och antingen är du död, skadad eller förbannat tursam.
Oansvarigt av mig, oansvarigt av den som tog min mobil. Men även det förjävliga för något med sig.
Mitt i denna frustration, så har jag faktiskt tänkt ta lärdom av detta. Nästa gång, har jag den på mig, eller någon annanstans där jag vet att den är "safe! Man vill gärna tro gott om alla, sådan är jag. Tyvärr kan man inte det i dagens samhälle, det är förbannat synd. Kanske blir det bättre eller så blir det sämre, det är upp till oss. Visst, jag kanske överreagerar, var och varannan person blir av med något, en plånbok, en mobil eller en iPod, men det är bara så synd, att man ska behöva bli av med det.
Kvällen slutade i alla fall med att jag ringde mamma och bad henne hämta mig vid stationen klockan 12, jag tog kvart i 12 pendeln hem från KBA. Min kväll var förstörd, tappade all lust till att festa, till att ha kul, till att vara social och umgås. Nu vill jag bara kura ihop mig till en boll under mitt varma duntäcke och hopaps på att jag inte försover mig imorgon bitti. Samling halv 1, match halv 2. Måste gå upp senast 11. hade varit jävligt bra att ha min mobil nu, för att kunna ställa klockan, för att inte försova mig imorgon bitti.
Tack Tjejer + Kenta
Kommentarer
Postat av: Saga
Åh, nu blev jag ledsen. Fy vad tråkigt gumman. Hoppas du fick mitt sms. Jag vaknade kl. 4 idag och kunde visst inte somna om, så nu har jag tillbringat snart två timmar vid datorn och jag börjar bli hungrig. Du kan ju ringa mig under dagen, jag är förmodligen hemma. Härligt att du hade en bra kväll fram till kl 12 i alla fall. Ta vara på den tiden. Polisanmäl mobilen och prata med försäkringsbolaget. Det är nog värt det med tanke på vad mobilen kostade. Håller tummarna för dig stumpan! Puss
Trackback
