Sandra Orsimo

Nu har handbollen fått så många olika känslor från mig. På sista tiden har den gjort mig arg, glad, irriterad, engagerad, nedtryckt, ja det finns fler att nämna. Ikväll kom den känslan som jag så länge tryckt undan, som jag gömt och förträngt. Jag har blundat för vad den velat visa mig, lära mig. Ikväll sprack det, uppgivenheten, ledsamheten tog över. Det är okej att gråta. Jag får gråta. Jag har gjort det, gör det och kommer att göra det igen. Det bara är så ikväll. Jag vill få ut allt, rensa på något sätt.
Det känns bara så meningslöst. Jag tränar och tränar, visserligen är det för det mesta skoj, men man behöver man måste få något för det. Speciellt i en lagsport. Jag vill också vara med och leka!
Jag är inte som Ferdinand, som kan sitta ensam och ägna sig åt blommor. Jag vill vara med, jag vill delta! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, hur ska jag hitta motivationen, strävan, lusten, självförtroendet och glädjen till handboll igen? När allt känns så hopplöst. Jag skulle kunna spela/träna bara för att jag tycker det är så förbannat kul, men jag är för seriös, jag vill mer! Jag vill spela match! Är det inte så att man tränar och tränar för att få visa sitt yttersta på match? För att få visa tränare, lagkompisar, och familjen på läktaren att man är bra, att man ger gärnet och att man utvecklas. Jag vet att det finns många som är i samma situation som jag, sov nötar på sina träningar men likförbannat får värma bänk.
Men antagligen får man någonstans inse, Sandra, du är inte bättre. Du platsar inte! Men då känner man ju istället ilska över att man inte får chansen att utvecklas, att få matchträning och att få visa de jävlarna att jag faktiskt duger. Just nu är jag bara så less. Jag vet att det förmodligen kommer gå över, men jag orkar inte vänta.

Vaknade 06.20 precis som jag ställt klockan på kvällen innan. Jag och Saga segade oss upp, åt lite frukost, tog på bekväma städvänliga kläder och begav oss. Mellan 07.30 och 18.00 städade vi den förbaskade 3 rummaren skinande ren. Utom ett break för mig vid lunch, och för Saga vid luch och en körlektion. Kom hem vid 7 tiden helt förstörd av trötthet, kilade direkt upp på mitt rum och kröp ner under 2 täcken. Hann sova 50 minuter innan det var dags att packa ihop träningsgrejerna och åka.
Imorgon ska jag hälsa på Sara, förhoppningsvis får vi gjort naturplugget och idrottsplugget.
Men höjdpunkten är ju såklart att få träffa denna underbara varelse.

Saga, vi flyttar in nästa vecka!