Sandra Orsimo

Är hemma och vänder känns det som. Åkte hemifrån i onsdags eftermiddag och kom hem för en stund sen, fredag eftermiddag. Det tar på krafterna att vara ute i fält. Sovit borta två nätter i rad, och inatt kan bli den tredje, men förhoppningsvis får jag sova hemma. Hemma är alltid bäst. I onsdags var vi som sagt på Lygnevi, inte världens drag kanske, men helt okej. Det är ganska kul att titta på folk, vissa har ju inte alla hemma så att säga. Sov hos Lina den natten. Igår åkte vi in och tittade på skissen till min tattoo, som jag är hel nöj med. Dagen då det smäller är på tisdag kl 13.00, ojoj vad jag längtar. Just nu känns det bara så himla roligt, men snart kommer nervositeten att smyga sig på. Vi fikade lite granna på Karma och sen begav jag, Sara och Kigge oss ner till Åsa. Där sov jag alltså inatt, hemma hos Sara. Hade jäkla svårt att somna, men tillslut gick det. Idag gick jag och Sara och tittade lite på Kungsmässan. Jag köpte ett par jeans, en väska som jag är skitnöjd med och lite annat smått och gott. Så nu är jag hemma för att ta igen mig innan det är dags att bege sig igen. Förfest hos Putte vid 7 tiden och sedan utgång, efterfesten blir nog även den hos Putte. Tror jag tar det lite lugnt idag, så kör jag järnet imon istället eftersom det är nykterhets förbud hemma hos Kigge. Haha! Får se hur kvällen artar sig, mitt största problem just nu är att hitta nåt att ha på mig. Alltid samma problem...orka!
Igår kom jag på det att allt är så himla bra egentligen. Jag är glad och positiv och hjärtat känns lyckligt. Det är inte något speciellt, allt är bara så himla skönt. Har ett jobb som jag trivs med, får umgås med mina underbara vänner, och framförallt har jag fått nya vänner. Är det inte så det ska vara? Sommaren har hittills varit toppen, och vem fan behöver solsken när man har det så bra ändå. Visst skulle det vara skönt, men nu, när det inte är så långt kvar på sommarn kan det lika gärna kvitta. Moder natur har bestämt sig, och just som jag skriver detta kommer en störtskur utanför mitt fönster. Ironiskt! Nu har jag lite drygt en vecka kvar tills jag ska börja jobba igen, och nu gäller det verkligen att köra järnet. Inte en dag ska få gå utan att jag gjort någonting med den. Fick mig en galen tanke förut, tänk om jag skulle ta hela nästa vecka och bara träna stenhårt. Löppass varje dag och styrka på det. Ingen dum ide egentligen, men lite dum med tanke på att jag tror att jag inte kommer genomföra den. Fast å andra sidan, ger jag mig fan på det så är det inga problem. Så nu måste jag bara bestämma mig, har till måndag på mig, om jag ska göra det eller inte. Ojoj, åska! Måste stänga av datorn!

//Tjingeling