Sandra Orsimo

Usch vad allt känns eländigt idag. Började med att jag vaknade imorse, och var skittrött. Av någon anledning hade jag också fått för mig att jag var ledig, så det var ytterst nära att jag låg kvar i sängen. Men så vaknade huvudet till och hjärnan började fungera, då insåg jag att det var dags att stiga upp. Regnet har öst ner hela dagen, och det har inte gjort det lättare. Alla har verkligen varit trötta och sega idag. De gamla på jobbet har vilat i omgångar och personalen har man sett gäspa stup i kvarten. När dagen äntligen var gjord var det bara att byta om till träningskläderna, stoppa hörlurarna i öronen och borra ner huvudet för att traska bort till Aranäshallen.
Långsamt gick det också, tror det tog 35 min att gå, mot vanliga 20. Träningen, som idga var sista Poängjakten gick åt skogen den med, så fort det går emot mig lite tjurar jag ihop. är inte likt mig, men idag var det väldigt mycket negativt. Det hela blir ju inte bättre för att personer som man har höga förväntningar på och som man respekterar gör en så fruktansvärt besviken. Just nu har jag blandade känslor. Är arg, ledsen men framförallt besviken. Jag trodde att jag var något, att jag var tillräcklig, men det visade det ju sig att jag inte var, och det gör ont, förbannat ont. Från och med nu är det ingen ide att förvänta sig något som man tror är självklart, för visar det sig sedan att det inte blir som man trott så är det kört. Då sjunker självförtroendet till botten och man börjar tvivla på sigsjälv. Speciellt när man VET att man innerst inne har kapaciteten. Jag är i alla fall stolt över att jag vågar ifrågasätta när det händer något sådant, men oftast hjälper ju inte det. Ibland kan det tyckas vara löjliga saker att bli upprörd över, det är liksom inte hela världen. Men varför får hon och inte jag? Vi är minst lika bra. Men det är väl bara att acceptera, alla tänker olika och uppfattar saker olika. När jag anstränger mig till 100% kanske någon annan ser min ansträningning som 70%. Är det då kommunikation som saknas? I alla fall, från och med nu, inga förhoppningar om något, för jag vet hur jävla hårt det tar.

Anyway, dagen har egentligen inte vart så eländig som den låter. Jag har ju tjänat pengar, hjälpt och gjort andra människor glada, det är inte fy skam det.