Sandra Orsimo

Det känns svårt att inte riktigt kunna uttrycka sig när man vill berätta något viktigt. Något som är viktigt för mig och som gör att jag vill ändra på något, eller i alla fall ventilera. Jag vill öppna mig och berätta precis hur det är, men tanken på att blotta mig så skrämmer mig. Just nu känns det som om jag står mittemellan två saker, antingen ska jag skita i det eller så ska jag inte det. Enkelt, men ändå så himla svårt.
Det ordnar sig tänker man, men varför tar det så lång tid. Hur mycket ska man behöva anstränga sig på vägen? Det känns som om jag  gör det jag kan, men ändå blir jag inte nöjd. Jag gör mitt bästa men ändå funkar det inte. Just nu känns det meningslöst, men samtidigt är känslorna för starka för att det ska kunna bli meningslöst.
Det är så det är, det gå upp och ner, ibland mer ibland mindre. Men ska det funka, ska det vara till någon nytta måste man kompromissa. Engagera sig i andra och i sig själv. Så känns det inte nu, jag försöker vara engagerad men får inte den respons jag behöver.

Jag visste att det inte skulle bli lätt, men ingen sa att det skulle vara såhär svårt.

Tack Sara, för en välbehövlig pratstund. Skönt att få ur sig allt och ventilera det. Du är underbar!