Sandra Orsimo

Detdär jag nämde igår med att det var värt att ha lite träningsvärk ett par dagar tar jag nog tillbaka. Imorse när jag vaknade var det hemskt,  men en bit in i morgonträningen var det faktiskt helt okej. Tills jag stelnat till efter träningen. Just för tillfället har jag olidligt ont, förstår inte att man frivilligt kan utsätta sin kropp för sånhär smärta, aldrig lär man sig heller. Till råga på allt har jag fått apont i min nacke, vette tusan avd det kommit ifrån. Idag känner jag mig kort och gott som en hjälplös säl flera mil från havet. Som tur är räddade Sabbe mig, kan åka med henne hem och slipper kånka och bära på min bag som väger bergis 10 kg. Åhh, vad det är synd om mig, när jag kommer hem ska jag bara lägga mig på soffan och inte röra mig en millimeter. Måste plugga psykologi, för imorgon är det prov. Det borde inte vara några problem, är inte jätte svårt, och på de svåra frågorna fick man använda boken. Bara 45 minuter kvar tills jag ska åka hem, skoltrött är bara förnamnet.

Tjingeling Badring!