Sandra Orsimo

Jag vet inte vad det är som händer, men mitt humör, eller jag vet inte riktgtigt vad det är svänger som en riktigt krokig väg. Det kan handla om minuter, och så vips känner jag en annan känsla. Ena stunden är jag glad, och skrattar med de andra, men så liksom tar det roliga slut och jag blir helt tyst. Luften går liksom ur mig, och så försvinner jag in i min egna värld en stund, för att sedan ryckas tillbaka av någon som frågar om allt är bra, eller varför ser du så sur ut? Har en konstig förmåga att se lite butter ut när jag bara är, inte har nåt speciellt ansiktsutryck, inte säger nåt, eller inte lyssnar. Konstigt fenomen dedär, men det är väl nåt bara. Kanske har det med skolan att göra, att det börjar bli mycket på allvar nu, eller så kanske beror det på handbollen. För i handbollen känns nästan varje träning just nu som en kamp. En kamp för att motivera migsjälv och fortsätta kämpa för nåt som jag innerst inne älskar. Fast så kommer dedär andra tankarna, om att jag har ju hållt på länge nu, kanske ska testa nåt annat. Jag har kanske tröttnat. Jag vill inte ha tröttnat och jag vill inte göra nåt annat, men ändå tänker jag dedär "förbjudna" tankarna. Egentligen borde jag plugga psykologi för fullt nu, men jag orkar inte. Känns ändå som om jag har hyfsad koll på det. Försvarsmekanismer, traumatiska kriser, posttraumatisk stress, katastrofer och massa annat sånt blaha borde snurra runt i mitt huvud nu, det gör det kanske iochförsig, men massa annat tar också upp plats just nu. Som tillexempel, om vi ska ta tag i vårt projektarbete imorgon, måste verkligen få ordning på det. Om jag kommer hitta något i stan imorgon efter skolan med Sara, eller om jag och Sara kommer få bästa platsen på bussen på lördagmorgon. Fick veta idag att A-pojkarna ska åka samma buss om oss ner, Sara sken upp som en sol när hon berättade det för mig, själv förstår jag inte varför... Det är ju småknattar för tusan:P Imorgon har jag sovmorgon, det ska bli skönt. Visserligen tog jag sovmorgon imorse med, men det får man faktist unna sig ibland. Orka vara tokseriös hela tiden. Behöver jag sova så får jag väl göra det. På tal om att sova så somnade jag, Sara, Eve, Pillan och Mathilda gott på en tjockmatta i hallen, en halvtimme innan träningen. Hur gott somhelst. Och när jag kom och tänka på det, kom jag också på att Sara är för skön, och dessutom en fröjd för ögat :D En bild kommer här. Kan bergis gissa på att Bengan fick ett minne för livet, eller i alla fall ett gott skratt. Både jag och Eve skrattade så vi tjöt, när Sara skulle försöka få ner handbollsmålet från väggen utan att använda veven.
Näe, nu ska jag nog snart sova, och ska förhoppningsvis ta mig igenom de sidorna vi har i  psykologin en gång till innan jag somnar.

Sleep Tight