Sandra Orsimo

Jag förstår inte hur du har kunnat stå ut såhär länge, visserligen var det säkert roligt i början då allt var nytt och spännande. Men från det du har berättat förstår jag inte hur du orkar. Jag vet att du är nära ett sammanbrott, och bara vill skita i allt och komma hem, men för guds skull försök stå ut. Det är en otrolig chans du får där uppe, med proffesionell hjälp och fina möjligheter till att lära och utvecklas. Att människor där uppe inte kan respektera dig för den du är och vad du tycker och tänker är inte ditt fel, och det handlar absolut inte om dig. Det är dedär människorna som behöver ändra på sig. Internatlivet är formodligen ingen dans på rosor, med alla intriger som ska hittas på och allt som ska diskuteras och skvallras om. Människor har inte den respekten att låta en annan människas integritet och privatliv vara tills den personen själv bestämmer vem han eller hon vill släppa inpå livet. Vissa har man närmare, andra mer på avstånd, men det är så förbannat svårt för vissa att förstå. Man kan inte älska alla, men man kan inte heller hata någon man inte en gång känt. Som vän till dig Isabelle bör man behandla dig med respekt och inte bry sig om vad du har för relation till andra människor, utan bara bry sig om den relationen som ni har. Jag och du har en systerrelation, och på senare tid har vi kommit varandra närmare. Det gör mig glad att det är mig du vill prata med när det är jobbigt, och jag försöker att vara både storasyster och vän, samt någon som faktiskt är äldre för att ge dig respons på det du berättar, men även lyssna och förstå.

Om bara några veckor kommer du hem, och då beger vi oss hela familjen till Thailand. Det kommer bli bra för dig att komma bort, och glömma allt skitsnack för en stund. Förhoppningsvis kanske de människorna omkring dig på skolan mognat lite medan du är borta. Kämpa på nu, det är inte långt kvar.

/ Din syster