Åhhh, åka pendeltåg!
Tror jag sagt innan att jag kände mig färdig med skolan, färdig med gymnasiet och ganska färdig med klassen, men när jag idag fick fotot från studenten där hela klassen är samlad en sista så måste jag erkänna att jag saknar dem, och inte så lite heller. Vi ser ut att höra ihop, varje person har sin plats på bilden, och de som brukar fula sig, de fular sig, de som brukar blunda, blundar faktiskt inte, men tittar istället en bit utanför kameran för säkerhets skull och de som brukar göra sig så snygga de bara kan, de är också så snygga som bara de kan bli. Fick även en katalog där alla studentklasser från Kungsbacka är med, och återigen saknar man lite, inte för att man känner ens hälften eller över huvud taget vet vem det är, men man känner igen. Efter tre år så känner man igen, utan att känna varandra ett endaste dugg. Ja, så här har ni min bekännelse, jag saknar min klass! Och jag längtar tillbaka till den 4e juni varje dag!
Pendelåkare är ett lustigt folk. Den senaste tiden har jag åkt ofantigt mycket pendeltåg, tror vi beskyller Simon för det, och man får se så mycket konstiga människor, alla med sin speciella stil när det gäller att åka pendeltåg. Det finns unga och gamla, både dem som man tycker är för unga för att åka tåg alldeles ensamma, precis som de finns dem som är alldeles för gamla för att åka ensamma, jag vet, jag jobbar i vården och känner igen en vinglig förvirrad pensionär när jag ser en. Sen finns de dem som blint stirrar ut genom fönstret hela resan, oavsett väder, oavsett tid på dygnet. Lite meningslöst är det att titta ut genom fönstret när det är mörkt ute, då speglar det sig ju ändå, eller när man åker i en tunnel, vad finns att se då? Bokmalar, metrofans och vecko revynbrudar finns det också gott om, vissa visar gärna vad de läser och vill helst att grannen ska kunna läsa också, andra trycker ner facet i boken eller tidningen precis som om han eller hon skulle dö om grannen fick se att de läser "så blir du bättre i sängen" sidorna i vecko revyn eller att man skrattar för sig själv när man läser Elvis i metro, som jag själv faktiskt tycker är ganska underhållande. Och då får man skratta även om man åker tåg ensam. Allra mest tycker jag om dem som pratar i mobil, oavsiktligt tjuvlyssnar man alltid, och målar upp bilder i huvudet om hur personen i fråga lever sitt liv, hur personen i andra änden ser ut och så vidare. Det blir lite som en gissningslek, gissa personlighet, gissa kön, gissa hit och dit. En gång när jag faktiskt lyssnade avsiktligt var när den snygga pappan med en dotter på cirkus 3 år fick ett samtal. Han, som jag fick veta hette Björn skulle ta med sin dotter till dotterns mammas jobb för att hälsa på. Den som ringde var förmodligen en kvinna, en bekant till familjen eller till pappans fru/sambo/flcikvän för man märkte på honom att han inte riktigt var bekväm med att prata med henne...efter samtalet tryckte "Björn" i dottern banan, och när hon inte ville ha mer tog han den halvmosiga bananen själv. och vet ni vad han gjorde sen? Slickade varenda fingertopp ren från bananmos...de ni:P Anyway dottern var gullig och pappan snygg, vilket fick min resa den gången att gå lite fortare:D Fler pendel iaktagelser kommer en annan dag!
Idag har jag jobbat, imon ska jag jobba och på söndag, gissa vad jag ska göra då? Jo, jobba! Men det går ganska fort, och på helgerna är det lugnt, synd bara man måste gå upp strax efter läggdags. Ikväll blir det hemmakväll med familj 1 och familj 2, grillning, mat och tjae så lite som möjligt faktiskt. Imorgon föreslog bror min att vi ska gå på Narnia - Prins Caspian, så det blir nog så! Får se om vi får med oss någon mer!
Fortis et Liber
