Sandra Orsimo

Okej, nu är den fruktade första försäsongsträningen avklarad och det känns riktigt gött. Det hemska löptestet som det ryktats om var faktiskt inte så hemskt, och det var inte milen heller så det kunde man ju vara lycklig över. Men nu ska ni inte tro att det inte var jobbigt, för det var det åtminstone tyckte en otränad Sandra det. Att axeln cpa gjorde ju inte saken bättre, men jag bet ihop och körde mitt race. Jag var inte bäst, men är ändå lite stolt över att genomförde hela träningen. Efter löpningen kom det tro det eller ej mer löpning i form av korta racer intervaller, och med ben som redan var stumma så var detta himmelriket. Vi placerade oss vid foten av mördarbacken upp till vattentornet, och det enda som skymtades vid backens krön var tränarnas blå jackor. Upp dit skulle vi, ända upp och ni som varit i Kungsbackaskogen vet vad jag snackar om. I alla fall så skulle vi ta oss upp dit genom att springa slalom mellan varandra, men jag klarade det också trots att jag trodde att mina ben sagt sitt. Med hjälp av lite hårda tankar i huvudet och ett illvrål mitt i backen så lyckades jag genomföra min första försäsongsträning 2008. Nu kan jag bara blicka framåt, jag skymtar liksom ljuset i tunneln och har gett mig fasen på att ordna detta. Operation kondition, rehab för en frisk axel och beach 2008 har tagit sin början. Nä, nu ska jag hoppa in i duschen och duscha bort alla tallbarr och flugor/mygg/knott och diverse andra flygfän som envisas med att flyga in i munnen, ögat eller näsborrarna när man springer snabbt som vinden. Smakade tillochmed på en idag, en lite syrlig smak ungefär som harsyra...de ni!

Imorgon är det tisdag!