Funderingar
Igår började en ny jobbperiod. Från och med igår och fram till december har jag ungefär fyra dagar i veckan då jag ska jobba. Det kändes ganska skönt att veta det, efetrsom det varit lite mindre jobb den senaste tiden. Idag skulle jag jobbat, men fick ringa imorse och säga att jag inte kunde komma. Har haft så obeskrivligt ont i min rygg den senaste veckan, och att jag klarade jobba hela dagen igår är ett under. Ont hade jag, men jag bet ihop. Idag var det ännu värre, och jag insåg att det aldrig skulle gå. Beställde en tid till en naprapat igår, så jag ska dit i eftermiddag, och jag hoppas verkligen att han kan hitta det som är fel och laga mig. Känns verkligen skitkass att ringa på morgonen till jobbet, när jag vet hur svårt det är att få in folk på så kort varsel.
Anyway, hoppas det ordnar sig. Har också börjat fundera över mitt handbollande, och jag vet inte längre om jag tycker det är så roligt att jag är beredd å lägga ner 4 kvällar i veckan. Kanske två, som det känns i nuläget. Visst är det skoj när man väl är där, men det är liksom aldrig så att jag känner suget innan träningen. Sen har jag liksom tröttnat på att känna mig som "hon som bara fyller ut träningsgruppen" för så känns det verkligen. Har inte spelat en match ännu. Jag är den enda som inte spelat, kanske vet de inte vart de ska göra av mig, men hade det inte varit trevligt om de sa det till mig då. Förmodligen kommer jag trappa ner på träningarna eller så tar jag ett uppehåll, fast uppehåll leder antaglugen till att jag lägger av. Även om jag slutar med handbollen,så kommer jag ju fortfarande träna, men då kan jag träna annat. Egentliugen tycker jag ju om att gå ut och springa en stund, men när det alltid ska kännas som ett måste så tappar man den känslan. Simon vill gärna att jag ska träna med honom, så då kanske jag köper ett gymkort på Fysiken, så kan vi träna tillsammans. Finns ju hur mycket somhelst att göra där tydligen, inte bara gym. Yeye, det ger sig, ska väl prata med tränarna så småningom också.
Over and out
Anyway, hoppas det ordnar sig. Har också börjat fundera över mitt handbollande, och jag vet inte längre om jag tycker det är så roligt att jag är beredd å lägga ner 4 kvällar i veckan. Kanske två, som det känns i nuläget. Visst är det skoj när man väl är där, men det är liksom aldrig så att jag känner suget innan träningen. Sen har jag liksom tröttnat på att känna mig som "hon som bara fyller ut träningsgruppen" för så känns det verkligen. Har inte spelat en match ännu. Jag är den enda som inte spelat, kanske vet de inte vart de ska göra av mig, men hade det inte varit trevligt om de sa det till mig då. Förmodligen kommer jag trappa ner på träningarna eller så tar jag ett uppehåll, fast uppehåll leder antaglugen till att jag lägger av. Även om jag slutar med handbollen,så kommer jag ju fortfarande träna, men då kan jag träna annat. Egentliugen tycker jag ju om att gå ut och springa en stund, men när det alltid ska kännas som ett måste så tappar man den känslan. Simon vill gärna att jag ska träna med honom, så då kanske jag köper ett gymkort på Fysiken, så kan vi träna tillsammans. Finns ju hur mycket somhelst att göra där tydligen, inte bara gym. Yeye, det ger sig, ska väl prata med tränarna så småningom också.
Over and out
Kommentarer
Trackback
