"Those Summer Nights"
Vi har "vuxenkalas" här hemma nu. Imorgon fyller Isabelle 18 år, men eftersom hon beger sig tillbaka till Wången imorgon får vi ha kalaset idag. Ända sen vi var små har vi kallat det "vuxenkalas" och kalas. Men nu är vi ju, eller åtminstone jag och Isabelle i princip vuxna, och har inga vanliga kalas längre, så man kanske ska kalla det bara kalas hädanefter. Alla de "gamla vanliga" är här, nästan. Vi har precis käkat mat, och snart är det äppelpaj med vaniljglass, mums! Nu ångrar du allt att du inte föjde med va, Simon:P Han var tvungen att stanna i stan och plugga. Tydligen har de någon jättesvår mattetenta imorgon. Han är duktig, min grabb.
Igår vaknade jag sådär oförskämt och nästan generande sent, men för första gången på rätt länge kände jag mig utvilad då klockan visade 11.45. Simon hade för längesedan gått till skolan, så jag kunde i lugn och ro äta frukost och sedan bege mig ner till Nordstan. Precis som alla andra miljoner människor på helgerna. Det är svettigt, varmt och trångt. Människor kan varken högerregeln eller ågra andra regler för den delen heller, vilket skapar smått kaos. Jag hatar det, jag blir fruktansvärt irriterad och tycker bara allt är jobbigt. Men å andra sidan, jag vet ju hur det är, men denna gången var jag lit tvungen. Skulle hitta en present till Isabelle, vilket jag gjorde också. En punktinsats på en timme lite drygt var allt jag orkade med. Fick mig också ett gott skratt åt en "gatumusikant" som stod och drog på strängarna på en gitarrliknande sak och förväntade sig helt seriöst att få pengar för det. Stackars henne, folk visste nog inte om det skulle skratta eller gråta. Annat är det med den äkta "reggaekillen" som brukar stå i tunneln mellan centralen och nordstan. Han spelar och sjunger riktigt bra, och varje gång man gått förbi ångrar man sig att man inte gav några pengar. Så mitt löfte till nästa gång jag ser honom är att ge några slantar.
Igår var det även min tur att laga mat, precis som 99% av alla andra gånger då det vankas middag. Fast jag tycker det är kul, så det gör inte så mycket. Meningen var att det var bara var vi två som skulle äta, men sen ringde två av Simons kompisar och var hungriga, så då fick de också smaka på min kulinariska potatisgratäng. Fick beröm i alla fall:D En efter en droppade pojkarna in, och det vankades poker och öl. Poker med marker och grejer är inte min grej, så jag väntar till nästa gång, då det blir klädpoker, där är jag en riktig fena:P Medans grabbarna spelade, vissa bättre än andra så smuttade jag på min rebull-jäger och trivdes rätt bra. Trots att det bara var jag som var tjej, så gjorde det inte så mycket. Simons kompisar är trevliga och smarta:P
Längtar tillbaka som tusan!
V.30, 2008 :D
Igår vaknade jag sådär oförskämt och nästan generande sent, men för första gången på rätt länge kände jag mig utvilad då klockan visade 11.45. Simon hade för längesedan gått till skolan, så jag kunde i lugn och ro äta frukost och sedan bege mig ner till Nordstan. Precis som alla andra miljoner människor på helgerna. Det är svettigt, varmt och trångt. Människor kan varken högerregeln eller ågra andra regler för den delen heller, vilket skapar smått kaos. Jag hatar det, jag blir fruktansvärt irriterad och tycker bara allt är jobbigt. Men å andra sidan, jag vet ju hur det är, men denna gången var jag lit tvungen. Skulle hitta en present till Isabelle, vilket jag gjorde också. En punktinsats på en timme lite drygt var allt jag orkade med. Fick mig också ett gott skratt åt en "gatumusikant" som stod och drog på strängarna på en gitarrliknande sak och förväntade sig helt seriöst att få pengar för det. Stackars henne, folk visste nog inte om det skulle skratta eller gråta. Annat är det med den äkta "reggaekillen" som brukar stå i tunneln mellan centralen och nordstan. Han spelar och sjunger riktigt bra, och varje gång man gått förbi ångrar man sig att man inte gav några pengar. Så mitt löfte till nästa gång jag ser honom är att ge några slantar.
Igår var det även min tur att laga mat, precis som 99% av alla andra gånger då det vankas middag. Fast jag tycker det är kul, så det gör inte så mycket. Meningen var att det var bara var vi två som skulle äta, men sen ringde två av Simons kompisar och var hungriga, så då fick de också smaka på min kulinariska potatisgratäng. Fick beröm i alla fall:D En efter en droppade pojkarna in, och det vankades poker och öl. Poker med marker och grejer är inte min grej, så jag väntar till nästa gång, då det blir klädpoker, där är jag en riktig fena:P Medans grabbarna spelade, vissa bättre än andra så smuttade jag på min rebull-jäger och trivdes rätt bra. Trots att det bara var jag som var tjej, så gjorde det inte så mycket. Simons kompisar är trevliga och smarta:P
Längtar tillbaka som tusan!
V.30, 2008 :D
Kommentarer
Trackback
