Sandra Orsimo

Just nu befinner jag migensam  i en sliten röd skinnsoffa på övervåningen till ett helt okänt hus. Det känns konstigt att "bo" i ett hus som är fullt möblerat och inrett av någon annan. Simon och de andra hyr ju ett tvåvåningsradhus av en kvinna och hennes två söner som är på semester på Kreta hela sommaren. Boendet är helt okej, och jag tror de kommer få det jättebra här i sommar. Dock är sängarna grymt små, jag och Simon har delat på en 80 cm säng de senaste tre nätterna, en utmaning vill jag lova.  Det är ca 1-1.5 mi in till Bergen city, så det är helt acceptabelt. Mysig stad verkar det vara också, kullerstensgator och gamla små trähus typ.

Jag har lite hemängtan faktiskt, speciellt när de andra är på jobbet och jag är ensam. Samtidigt känns det jobbigt att behöva åka hem, för då vet jag ju att det kommer vara många veckor tills jag får träffa Simon igen. Fast tiden kommer nog gå fort, jag har ju en hel del grejer jag ska göra i sommar: jobba, träna, resa (Gotland och Västervik, ev en trip tillbaka hit till Bergen), fixa hemma, installera vår lilla kissemiss och framförallt har jag tänk att jag ska försöka umgås så mycket som möjligt med kompisar som det var längesen jag träffade. Det blir ju tyvärr inte att man hinner träffa alla, och framförallt inte så ofta man skulle vilja när man har skola eller jobb. Sara har lovat att hon inte ska lämna mig i sticket, så det känns bra. Vi har också bestämt att vi ska fira midsommar ihop, hur, var och när är en annan sak.

Bokade tåbiljetten hem förut, och bestämde mig tillslut för att åka på torsdagkväll, så kan jag sova på tåget. Känns kanske inte fullt så långt om man sover bort ett par timmar av de drygt 12 timmarna jag kommer åka, suck!